Novemberutmaningen 2016

Novemberutmaningen del 2

Dagens fråga är:

Vilken ålder är julen härligast i?

Som barn väntade jag ivrigt på julen och som jag minns det var allt roligt. Vi pysslade i skolan. Läraren tände ett levande ljus varje fredagsmorgon och läste en stund. Jag tror inte det var någon särskild text som lästes utan ur den bok som vi just då läste högt ur.

Hemma bakade vi pepparkakor, klädde granen och ställde fram julkrubban. Övrigt pyntande och fixande skötte mamma och pappa. I taklampan i vardagsrummet hängde varje år en ängel och eftersom pappa var lång tog han hand om det. Om sanningen ska fram var det nog det enda för utom att köpa julklappar som han gjorde.

När man blev äldre, kan tänka mig runt tonåren hade julen inte samma charm. Själva pyntande var fortfarande kul, särskilt på ridskolan, och julklapparna, men att behöva åka till släkten istället för att sitta hemma, lyssna på musik och umgås med kompisar kunde kvitta.

Jag började köpa julpynt redan innan jag flyttade hemifrån, så när det blev dags för det hade jag det mesta som behövdes för att pynta min etta. Känsla av att pynta sitt första egna hem var underbar, men oftast var det bara jag som såg hur stämningsfullt och vackert det var. Flera år senare när jag och goa-gubben bott på vår hästgård några år blev det äntligen dags att bjuda in till julfirande hos oss. Under åren har det ändrat sig vilka som kommer till oss på julaftonen, men sättet vi firar på är detsamma. Vi har knytkalas, så att ingen familj ska behöva ordna all mat själv. Jag tycker det är underbart att få bjuda mina gäster på ett stämningsfullt julfirande. Om jag ska svara på frågan som inledde detta inlägg är det att det är nu som vuxen julfirandet är härligast. När jag själv styr över hur vi ska fira och när jag får ge mina nära och kära en riktigt mysig och god jul. Se mina barns förvänta och glädje och dela den med dem det är magiskt.

Åh vad jag längtar till julen nu!

Ha en bra kväll!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *